Idag har det utspelats en kamp mellan mig och stickorna.
Jag satt halva förmiddagen och kämpade med min VM-stickning som sakta, sakta gick framåt. Efter lunchen hade jag kommit 3 cm och då packade jag ner mitt arbete och begav mig till garnbutiken för jag behövde fråga om råd angående en konstig förkortning i mitt mönster.
Väl framme i butiken fick jag proffshjälp, som alltid, och jag kände att jag hade allt under kontroll igen. Men innan jag gick hemåt igen ville jag såklart visa hur mitt arbete började arta sig och hur fin min livs första resårstickning blev, men då fick jag en chock.
Vad jag tyckte var ett perfekt stycke stickning visade sig vara ett arbete som var både snett och vint och bak och fram. På något sätt har jag stickat bakvänt och därför vridit alla maskor och därför har min kofta blivit väldigt svårstickad.
Suck! Det var bara att försöka glömma allt jag tyckte att jag kunde om stickning och lära om från början. Jag behövde dock inte repa upp det jag redan gjort och det var ju skönt.
Nu har jag suttit framför USA-England matchen och tränat på allt nytt jag lärt mig och jag tror att jag börjar få kläm på det, men det går inte så fort.
Fast jag är inte nedslagen trots detta utan jag kommer kämpa vidare med min kofta och den kommer bli klar innan vm är slut!
Skam den som ger sig så heja mig (och Holland)^^
Heja dig!
SvaraRaderaMen vridna maskor i resår är ju supersnyggt!! Lite jobbigare än utan vridning men mycket snyggare.
SvaraRaderaLycka till i fortsättningen.
Tack tjejer!
SvaraRadera